Hemresan forts.

Alva vaknade till men somnade strax om och sen sov de till halv sex båda två.
Och jag är hemma med två barn.
Med mina två barn.
Med min lilla dotter och med min lilla son.
Det är nästan ofattbart.
Det är ofattbart.
Första dagarna hemma har varit underbart sköna men också kämpiga.
Sjuk Alva ska släppa in lillebror i sina domäner - har inte gått lätt vill jag lova.
Jag blev sjuk igår och idag insjuknade lille lillebror.
Men ändå - vi är hemma.
Jag är hemma med mina två barn - kan inte sluta att skriva det.
Är så tacksam!
Och lycklig!
Det är klart att det gör ont när jag ser att det gör ont i min fina flicka för det gör det.
Men som jag säger till henne också - det kommer att bli bättre, det kommer att bli bra.
Och stunderna när de hittar varandra i lek (väldigt få ;-)) eller gos (några fler <3) är bara underbara.
Lille sonen är bara fantastisk.
Kanske är det smekmånad än men allt går bara så bra med honom. Han leker, sover, äter, samspelar, vill ha kontakt, vill upp i famnen, härmar, utforskar världen och njuter av att få springa omkring fritt.
Just nu sitt han bredvid mig - han har precis vaknat från sin middagssömn, jag passade på att skriva när båda barnen sov - och han sitter och sjunger på melodin blinka lilla stjärna.
Han pratar en massa och nu ska jag sluta skriva - för nu börjar han pussa på mig.
Älskade lille pojk!