Hemresan

Tänk - vi har bara varit hemma några dagar och detaljerna börjar redan blekna och blandas ihop.
Var det den här flygningen som Alva hade somnat i vagnen när vi skulle genom säkerhetskontrollen och vagnen skulle vikas ihop och köras på bandet?
Nej, det var nog på inrikesflyget. Däremot så var det nu som jag hade drickfärdig välling med, vatten i nappflaskan, juice i dotterns vattenflaska, flytande medicin till Alva som jag verkligen ville ha med på planet eftersom hennes öga svullnat tidigare under sjukdomen (och hon två gånger har drabbats av nässelutslag som lett till svullnader i ansiktet när hon haft infektion i kroppen och då behöver hon antihistamin) den vanliga telefonen, en iPad, videokamera, ett barn i sele som han inte fick sitta kvar i , ett barn i vagn som hon inte fick sitta kvar i...
Svettigt!
Inga bekymmer att få med sig vätskan på planet i alla fall, barnen fick dricka ur flaskorna när vakten såg, sen var det lugnt.
Jag försökte få bära båda barnen igenom bågen men se, det gick inte.
Min lilla sjukling var tvungen att gå själv och hon var så ledsen, så ledsen.
Alla andra gånger har det gått bra och hon har tyckt att det var spännande men nu var det för mycket.
Till slut fick jag henne igenom i alla fall och det enda som fastnade i kontrollen var hennes väska. Där låg tydligen en tesked från hotellrummet. Hmm.

Väl på planet så gick det till en början väldigt smidigt.
Alva satt med kusinerna på raden framför och var så nöjd med det så.
Lillebror var så klart väldigt ivrig när vi fick mat men det gick.
Båda barnen somnade och jag pustade ut.
Och gjorde den här resans största misstag.
Jag tänkte att jag ville dokumentera hur bra det gick genom att ta kort på mina sovande barn (vilket tydligen Madde redan gjort också till på köpet)
Så - jag tar fram telefonen och smäller av en blixt i ansiktet på min sovande son som vaknar totalt livrädd och skrikande!
När han äntligen lugnat sig igen var det omöjligt att få honom att somna igen.
Han flirtade vilt med en kinesisk familj som satt bakom oss och som stack till honom godsaker hela tiden.
Jag försökte locka när honom i sätet med ätbara saker också och resultatet blev en uppspelt liten kille som antagligen fick magknip till slut.
Jag försökte söva honom igen senare - han var uppenbarligen trött men skrek och var ledsen och vi fick sällskap av många snälla välmenande kinesiska damer som försökte roa/trösta/ ta honom i famnen.
De är så klart bara snälla och bekymrade sig över min ledsna pojke men det var otroligt stressande för mig (och honom) Inte lätt att komma till ro i den miljön.
Sen till slut somnade han i sätet och sov en liten stund men vaknade med hjärtskärande skrik, hans mage bubblade och var spänd och - ja, det var lite halvjobbigt får jag lov att erkänna ;-)
Särskilt för honom så klart...
Vi landad i Köpenhamn och hade en kort väntan tills det var dags att flyga hem till Sverige,
Sista flygresan gick riktigt bra, även om det krisade ett tag när vi skulle gå av. Båda barnen ville bara bli burna av mamma, det var natt för dem, de var trötta, Alva var sjuk och vi hade flugit länge länge.
Jag krånglade mig i alla fall ut genom trånga flygplansgångar med båda barnen i famnen och sen var vi hemma.
Jag förväntade mig passkontroll och välkommen till Sverige som med Alva men eftersom vi mellanlandat i Danmark så var det ju där vi fått visa pass...
Trötta, slitna men glada var vi i alla fall på svensk mark nu,
Vi möttes av morbror Martin och en kompis.
Lillebror hade ju större delen av familjen med sig på planet så det var ju också annorlunda än när Alva kom hem,
Plus att det för oss var mitt i natten och det var sen kväll även svensk tid och vi ville bara hem och sova.
Det var inga problem att sätta lillen i bilstolen, både han och Alva somnade på vägen hem och lillebror fortsatte att sova när han blev inburen och sov gott hela natten.
Alva