Forts ställa världen på ända

Faktiskt så litar jag någonstans på livet, slumpen, ödet.
Det här är mina barn!
Alva sa igår vid nattningen att "tänk om någon annan mamma fått mig och du fått ett annat barn. Då hade jag sprungit ifrån henne till dig och sagt här är din unge"

Så klart väcker hela den här processen mycket hos Alva men vi är överens i den där känslan. Här är min unge, det är klart att det är just hon som var min unge och just jag som var hennes mamma.
Och den känslan tar jag med mig in i familjebildandet med lillebror.

Här skulle jag vilja länka till den osynliga röda tråden, men inte nu. Nu ska jag försöka sova istället.
Godnatt

Äsch jag sover ju inte fast jag borde.
Här är den: