Imorgon flyger vi igen...

Imorgon lämnar vi Beijing för en vecka och flyger till Fuzhou i Fujian-provinsen. Den provins där lillen finns och den provins där vi kommer att få varandra.
3 timmar tar flygningen - det är ett stort land det här.

För en månad sedan flög jag till Italien. Själv, som en del av min utbildning.
När vi lyfte från Tyskland hamnade vi i rejäl turbulens.
Så rejäl att jag han tänka alla otäcka tankar man kan tänka när man sitter i ett flygplan..
Jag hann tänka på Alva så klart men sen slog det ner som en bomb i mig- Yan Kai!!
 Vad händer med honom om något händer med mig?
Jag fick nästan panik över att jag inte sagt till AC att de måste se till att han fick familj, att jag inte hade ordnat något för honom.
Nu är det så klart så att AC inte kan ordna något på det viset, och jag kan inte styra över vad som händer med honom innan jag fått honom i famnen, det var ingen särskilt rationell tanke eller känsla alls - och det var ju heller ingen som helst fara ;-) men ändå - det är ingen tvekan om att mina band till honom redan börjar knytas innan vi ses.
Och snart ses vi!
På söndag har jag honom hos mig för alltid.
Han ligger ju så klart flera steg efter. Hans anknytning till mig har inte börjat än så klart.
Men snart vet vi hur vårt första möte blir, snart börjar vi vårt liv tillsammans.


Idag har vi förresten varit på en utflykt till kinesiska muren. För vi gör ju sådant också. Turistar.
Jag är glad att denne lille människa fått oss hit - det är makalöst spännande upplevelser.
Och såå glad jag är att vi har sällskap av familjen här.
Idag åkte vi många timmar i en buss och barnen lekte och lekte och lekte.
Jag kan bara föreställa mig hur ansträngande det hade kunnat vara om Alva inte hade haft kusinerna att bli road av.

Efter muren skulle vi shoppa men Alva somnade nästan direkt och bära tungt sovande barn i famnen i värmen och försöka pruta och handla samtidigt är ingen lek ;-)
Nej, nu borde jag packa färdigt inför morgondagen och försöka sova.
Förra natten var jag vaken alldeles för länge och hörde inte klockan i morse.
Som tur var ringde mormor på dörren så vi hann upp och kasta i oss frukost och till bussen i tid,
Imorgon SKA jag sitta och njuta av den fantastiska frukost- buffén.
Japp. Det ska jag!