Sveriges nationaldag

Nästa år kommer vi säkerligen vara i Uppsala slott där alla nya svenska medborgare välkomnas i en ceremoni.
Det kändes både högtidligt och fint när det var Alva som välkomnades.
För det är det landet jag vill bo i, det är det landet jag vill att mina barn ska växa upp i.
Ett land som välkomnar sina nya medborgare - oavsett om de kommit hit som små nya familjemedlemmar genom adoption eller om de kommit hit för att söka äventyret i ett annat land, eller på grund av kärleken, eller om de tvingats fly hit från ett liv som inte gick att leva i det land de föddes i.
Jag vill bo i ett land av medmänsklighet, ett land som präglas av demokratiska värderingar och en grundmurad respekt för människovärdet.
Ett land där vi försöker förstå varandra och mötas, istället för att kategorisera och demonisera varandra.
Ett land där mina barn kan gå trygga på gator och torg, och alla andras barn också!
Rasism, främlingsfientlighet och intolerans har alltid skrämt mig och jag har alltid försökt ta upp kampen i alla sammanhang jag har hamnat i, men jag måste erkänna att rädslan blir ännu mer förlamande nu när det kryper så nära.
Har ett jättestarkt minne av att gå över ett torg under förra valrörelsen med min älskade unge i bärselen medan Sverigedemokraterna höll torgmöte.
Hur det kändes att gå där bara en liten bit från människor som kan tycka att människor med hennes ursprung inte har något här att göra.
Känslan av att bara vilja skydda henne.

Men - och det är viktigt!
Vårt land består till allra största delen av människor som liksom jag skräms av dessa strömningar och som liksom jag vill bekämpa dem.
Det ska vi inte glömma bort!
Och nästa år kommer min son att välkomnas på slottet som en ny svensk medborgare.