Vägen till dig - del 3

jag vill skriva den här korta redogörelsen för hur det gick till när du blev min son för att minnas sen hur jag mindes det nu :-)
Så jag fortsätter...
I höstas hade jag alltså börjat inse att jag var två år ifrån att få skicka mina handlingar om inget hände som ändrade det.

I den vevan fick jag förfrågan om att gå en utbildning via jobbet som skulle pågå i 1,5 år och jag berättade då för min chef hur läget var, att jag ville försöka få ett barn till och att allt var ovisst men som det såg ut så var det ca 2 år kvar tills jag aktivt kunde söka - skulle jag ändå hoppa på utbildningen om det kanske skulle vara så att jag inte hann jobba så jättelänge innan det kanske var dags för mig att vara föräldaledig.

Vi kom fram till att det inte var ett hinder. (vilket jag ju vet men jag ville ändå vara ärlig), jag sökte utbildningen, kom in och inte långt därefter skrev en vän från adoptionsvärlden att hon visst trodde att Kina kunde göra undantag för Alvas ålder.
Det trodde ju inte jag då, jag hade ju frågat ett knappt halvår tidigare och fått nej, men hon fick mig att skicka iväg ett mail och fråga. (tack Malin om du läser!!)

Jag skickade iväg ett mail mitt i natten, helt inställd på att få ett nej, men tänkte att det inte skadade att fråga.
Dagen efter kontaktade AC mig och sa att de kunde skicka en förfrågan till Kina om mig. Kunde de göra ett undantag?
Ville jag skicka en sådan förfrågan?
Jo, det ville jag ju förstås...
Mäkta förvånad var jag men det var ju otroligt spännande...
Dagen efter det så fick jag ett telefonsamtal.
Kina hade sagt ja - så ville jag nu skicka mina handlingar?

Jag var i chock! Jag hade inte trott att det skulle gå och jag hade nog heller inte riktigt förstått att jag då skulle kunna starta upp direkt, utan mer tänkt att jag då kunde ansöka om att få bli förälder till ett barn som man då och då söker föräldrar till via organisationen.

Men det är klart att jag sa ja!

Då var det jobbet då...
Och utbildningen som jag kommit in på och skulle tacka ja eller nej till...
Som jag inte visste om jag skulle hinna gå klart eller inte.
Jag frågade de ansvariga om hur de tyckte att jag skulle göra och fick veta att jag kunde tacka ja om jag fick vara föräldaraledig från utbildningen och sedan hoppa på igen om jag skulle få barn innan jag var färdig.
När jag pratade men en av de kursansvariga och fick klartecken på att det skulle gå så sa hon "du ska se att allt roligt kommer att hända på en gång, då börjar den här utbildningen och så får du barn samtidigt"

Och så rätt hon hade :-)